Allt går bra, det gör det verkligen. Det som är jobbigt är att hennes medicin ska tas i rumpan och hon verkar få obehag av det, vi har provat med flytande men det gillas ännu värre. Igår kväll gallskrek hon efter att hon fått 2 st suppar i rumpan, efter 10 minuter bajsade hon och vi var osäkra på om hon fått medicinen tillgodo. Efter samtal med avdelningen ville de vi skulle avvakta de 6 timmar till nästa dos, för att inte ge henne för mycket. Efter ett bra tag lugnade hon sig och verkade ha fått i sig lite av medicinen och jag passade på att gå och lägga oss. natten blev riktigt bra iallafall.
Det jag har svårt med är hennes utseende. Om jag tittar på henne nu så känner jag inte riktigt igen henne...om jag tittar på bilder innan operationen så är det min Lovisa, och efter operationen var det hon också för hon var så svullen så hon var sig så olik men ändå hon. Nu...är detta den nya Lovisa...hur mycket mer svullnar hon av...jag blir ledsen och som besviken på mig själv...det är ju hon men inte som vi fick henne...pannan är så jämn och fin, men hennes ena öga känner jag inte igen. Så jobbigt att känna så här, än värre att skriva ner... Tommy ser hela henne och känner igen henne och menar på att det är just det ögat som svullnaden var värst på så det kommer lägga sig ännu mer. Får vänta och se...
Hon är min hjälte som klarat detta, så stark och go och glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar