Goaste älskade dotter - nu är det hon!!!

Nu känner jag igen henne! Kolla sicken go och fin tjej!

Alltid lika glad

Nam, nam, gott att gnaga på.

Mys i solen på altanan.

Gosigaste fötterna!

Nu är det min gosing igen, att det kan var sån bergochdalbana!
Stygnen börjar lossna och även skorpor från snittet och under finns bara ett litet millimetertjockt streck. Detta drygt 2 veckor efter dagen hon opererades på.
Det känns som en overklig händelse, att vi varit med om det, gått igenom det och står nu här på andra sidan det värsta som jag kunde tänka mig, att behöva operera en liten bebis.
Fortfarande känner jag mig tom. Var det inte värre än så här? Vågar jag inte andas ut och ta en nytt djupt andetag för då inser jag eller då kommer nåt nytt?

Det har det kanske gjort...

Vi fick från sjukhuset en ritning och beskrivning på operationen. Texten var rätt svårfattad men vill visa bilden på vad som är gjort. Bästa läkaren har bytt ut skalldelar och vänt på det lite, hänger ni med?