Vad nu då?

Har undvikit att sätta ord på det och sedan hör det inte till Lovisas operation eller hennes skallsynostos, men det tillhör Lovisa så jag tar det här med.

Hon har börjat att slänga med huvet åt vänster, några gånger om dagen.

Så här med facit i hand vet vi att det började runt påsk, så det har inget med att hon blivit opererat i huvet. Det kom då några gånger och sedan var det inget på ett tag, så kom operationen och första helgen hemma, runt Valborg satte hon igång ordentligt, ibland slängde högerarmen med i slänget. Tommy satte ord på det och menar att hon gör en Steve Wonder-släng.
Jag pratade med Sjukgymnasten, avdelningen, BVC och tillsist Barnmottagningen i Krokslätt där vi fick en tid i måndags.
Jag hade filmat en sekvens där hon gör det, tur det för hos läkaren gjorde hon det inte, och läkaren menar att det troligen är en grej hon gör. Hon är ju fullt medveten och hon är inte påverkad av det men en remiss till Drottning Silvia och ett EEG ska göras för att utesluta nåt allvarligt.

Hennes utvecklig är ju helt normal med allt en 6-månaders bebis ska kunna, så det är inget att anmärka på, skulle väl varit något på det om det är nåt knas med henne?

Nu tycker jag att det minskat, men hon har en annan grej för sig när hon ligger på rygg, hon smackar med munnen och guppar med ryggen och rumpan, men vilka barn har inte knasigheter för sig i denna ålder när det upptäcker sin kropp?

Hon är otroligt stark i magen och vägrar nästan att ligga ner med huvudet på tex skötbordet. Vi tänker att hennes framsida är så stark och måste stärka henne i ryggen med att ligga på mage mer, så det försöker jag göra under dagarna, men man ska ju hinna så mycket...

Känner ändå att jag är så lycklig över att hennes skalloperation gick så bra och att vi fått henne tillbaka igen, men är samtidigt orolig över hennes små tics. Uttrycket Lite smolk i bägaren stämmer väldigt bra här...

Får invänta besöker på Östra och ta det därifrån.