EEG på Östra gjord

Fick en tid i juni, på killarnas skolavslutning. Vill inte missa den så jag ringde på måndag morgon för att boka om. Fick då en återbudstid på tisdagen, dagen efter, hur bra som helst.
Eftersom mamma bor tvärs över gatan dit vi skulle och Lovisa var tvungen att hållas vaken innan undersökningen var det så bra att få en lunch hos mamma och hålla igång Lovisa där. Så hur trött som helst promenerade vi med Lovisa i vagnen till Barnsjukhuset.
Jag ammade henne och hon somnade med en gång.
22 elektroder sattes över hennes huvud och under 20 minuter registrerades hennes hjärnaktivitet, sedan även under tiden jag väckte henne. På 45 minuter var vi klara.
Om 2 veckor kallas vi till läkaren för att få reda på resultatet.
Jag bara lägger hela skiten i en låda, låser och ställer bort den, tänker inte tänka på om utifall att... Hon är vår solstråle och goaste lillasyster man kan ha. Skrattar, pratar, leker och beter sig precis som en snart 7 månaders bebis. Är det nåt knas så löser vi det!

Nu är det vår och varmt och jag ska försöka njuta av att vara 3-barnsmamma.
Imorgon ska vi dessutom träffa läkaren som opererade henne, ett återbesök och jag kan inte tänka mig annat än att det ser bra ut. Jag lägger dem tankarna brevid de andra i lådan.

Vad nu då?

Har undvikit att sätta ord på det och sedan hör det inte till Lovisas operation eller hennes skallsynostos, men det tillhör Lovisa så jag tar det här med.

Hon har börjat att slänga med huvet åt vänster, några gånger om dagen.

Så här med facit i hand vet vi att det började runt påsk, så det har inget med att hon blivit opererat i huvet. Det kom då några gånger och sedan var det inget på ett tag, så kom operationen och första helgen hemma, runt Valborg satte hon igång ordentligt, ibland slängde högerarmen med i slänget. Tommy satte ord på det och menar att hon gör en Steve Wonder-släng.
Jag pratade med Sjukgymnasten, avdelningen, BVC och tillsist Barnmottagningen i Krokslätt där vi fick en tid i måndags.
Jag hade filmat en sekvens där hon gör det, tur det för hos läkaren gjorde hon det inte, och läkaren menar att det troligen är en grej hon gör. Hon är ju fullt medveten och hon är inte påverkad av det men en remiss till Drottning Silvia och ett EEG ska göras för att utesluta nåt allvarligt.

Hennes utvecklig är ju helt normal med allt en 6-månaders bebis ska kunna, så det är inget att anmärka på, skulle väl varit något på det om det är nåt knas med henne?

Nu tycker jag att det minskat, men hon har en annan grej för sig när hon ligger på rygg, hon smackar med munnen och guppar med ryggen och rumpan, men vilka barn har inte knasigheter för sig i denna ålder när det upptäcker sin kropp?

Hon är otroligt stark i magen och vägrar nästan att ligga ner med huvudet på tex skötbordet. Vi tänker att hennes framsida är så stark och måste stärka henne i ryggen med att ligga på mage mer, så det försöker jag göra under dagarna, men man ska ju hinna så mycket...

Känner ändå att jag är så lycklig över att hennes skalloperation gick så bra och att vi fått henne tillbaka igen, men är samtidigt orolig över hennes små tics. Uttrycket Lite smolk i bägaren stämmer väldigt bra här...

Får invänta besöker på Östra och ta det därifrån.

Goaste älskade dotter - nu är det hon!!!

Nu känner jag igen henne! Kolla sicken go och fin tjej!

Alltid lika glad

Nam, nam, gott att gnaga på.

Mys i solen på altanan.

Gosigaste fötterna!

Nu är det min gosing igen, att det kan var sån bergochdalbana!
Stygnen börjar lossna och även skorpor från snittet och under finns bara ett litet millimetertjockt streck. Detta drygt 2 veckor efter dagen hon opererades på.
Det känns som en overklig händelse, att vi varit med om det, gått igenom det och står nu här på andra sidan det värsta som jag kunde tänka mig, att behöva operera en liten bebis.
Fortfarande känner jag mig tom. Var det inte värre än så här? Vågar jag inte andas ut och ta en nytt djupt andetag för då inser jag eller då kommer nåt nytt?

Det har det kanske gjort...

Vi fick från sjukhuset en ritning och beskrivning på operationen. Texten var rätt svårfattad men vill visa bilden på vad som är gjort. Bästa läkaren har bytt ut skalldelar och vänt på det lite, hänger ni med?