tisdag 24 april 2012

Dag 2 - från CIVA till avdelningen


Det var inte lätt, men jag somnade in i en drömlös sömn vid 23-tiden och vaknade vid 5 på morgonen, klädde snabbt om och åkte ner till Lovisa. Natten hade varit lugn, lite knorr men inget som inte lite vyssande och nappen kunde lösa. Hennes ögon och panna hade svullnat ännu mer, det var knappt hon kunde se mig. Men hon var lugn och ville amma lite igen.

Svullnaden var normal men läskig


Allting var stabilt och vi skulle få upp henne på avdelningen där vi skulle få lite mer lugn och ro. Morfinnivån halverades och de 2 nålarna på ena handen togs bort, den på foten, EKG-sladdarna på bröstet, syremätningen på foten och artärslangen från andra handen. Det enda som var kvar var de på övre delen av bröstet där de kan ta prover och ge medicin och katetern. Vi kunde helt plötsligt hantera henne utan ett entourage av slangar.


Lovisa blev av med slangarna innan vi åkte upp på avdelningen


På väg till avdelningen

Nu ligger vi på avdelningen och ett lugn har infunnit sig. Tommy och jag åt lunch och sedan åkte han hem för att gosa med grabbarna. Lovisa kollas varje timme, syresättning och andning och ibland tempen. Hon ammar och tar med sina händer som vanligt. Tar tag i min tröja, sparkar med benen och gottar sig med nappen. Det är så skönt att se det man känner igen hos henne. Katetern togs bort och nu ska blöjorna vägas när jag byter på henne. Kan meddela att en rejäl bajs väger 39 gram.
Om hon ammar ska det noteras om det är rejält eller bara en snutt. Hon har fått dropp så amningen är bara en bonus. Jag får däremot agera ko och mjölka ur med en fantastisk pump för att hålla igång mjölken.
Det enda jag gör egentligen är att ligga i en säng brevid henne, men det är ändå fullt upp och jag fattar inte vart tiden tar vägen.
Det jag är helt chockad över är allt som har hänt, det har gått 1 1/2 dygn men det känns som en evighet. När jag tänker på min oro jag haft så kan jag inte riktigt förstå de känslorna, de känns så överdrivna just nu. Får väl läsa vad jag skrivit för att minnas, eller så är det trötthet som gör att jag förtränger det just nu.
Gossetjejen med fuktigt skydd för ögonen, de ska
 hjälpa svullnaden att gå ner. Det ser värre ut än vad det är.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar