Dag 1 - Vi har henne igen!

Vi slappade ett tag på rummet och 13,20 ringde mobilen. Operationen var klar och allt hade gått jättebra, hon blev så fin. Nu skulle det ta ett tag innan hon var ompysslad och redo att träffa oss.
En så stor lättnad och så skönt.

Jag slumrade till och vaknade av att en sköterska knackade på och sa att vi fick gå ner och träffa henne. Med kudden kvar i ansiktet tog vi hissen ner.
Att se henne igen, det var så obeskrivligt skönt. Där låg hon igen, vår lilla Lovisa. Huvudet var inlindat i gasbinda och hon hade fuktiga kompresser på ögonen. Hennes lilla kropp i den stora sängen. Massa slangar var kopplade från fötter, händer och bröst. Men det var hon! Jag frågade om jag fick ta på henne och fick till svar: Såklart, det är ditt barn.

Det var så skönt att se henne igen.

Hon fick syrgas från tratten

Kaninen gosade till sig

Mammas goaste tjej vilar gott

Och det var en lite kall men len kind som fick ta emot min första puss. Hennes händer var lindade med gasbinda för de hade slangar fästade vid sig. Men fingertopparna kunde vi smeka och krama. När hon lite knep tillbaka om våra fingrar var det bara lycka. Vi bara satt hos henne.
Hon var lugn och fortfarande inte riktigt vaken så vi passade på att gå och äta lite, på vägen träffade vi på läkaren som opererat henne. Han var mycket positiv och nöjd. Allt hade gått enligt planerna.

En smaklös middag i en tom matsal och vi bara flinade mot varandra. Hur och när hände detta att vi kommit så här långt? All den fasa som jag känt och all rädsla som gjorde mig kräkfärdig var som bortblåst. Lite förvånande och också lite snopet. Varför all denna oro det gick ju jättebra. Det var väl alla mina värsta scenarier som inte blev sanna. Jag hade målat upp det mest nattsvarta och det gick så bra.

Tillbaka hos henne skulle jag försöka mig på att amma denna slangprydda lilla bebis. Men även det gick ju bra, när Lovisa kände igen mitt bröst och bara snuttade på som om det var det mest självklara i världen kände jag att jag fått henne tillbaka.

Tommy slet sig från oss och åkte hem till killarna. Jag och Lovisa gosade vidare och eftersom min sömn varit så gott som obefintlig det senaste dygnen bestämde vi i samråd, jag och nattsköterskan att jag skulle gå till rummet och sova och komma ner på morgonen, pigg och utvilad. De lovade ringa om jag behövdes.