Dag 4 - leendet är tillbaka!!!

Inatt var det hårda pix för mig igen, fick ta hand om Lovisa själv över natten, jag ammade vid halv 12, 2 och  5, däremellan slumrade jag och de kom in varannan timme för att kolla henne. Morfin fick hon en liten skvätt vid  halv nio på kvällen och sedan först vid 5-tiden i morse. Annars klarar hon sig bra på Alvedon i rumpan.
Vi tog sovmorgon men vid halv 8 var det fullt ös. Frukostbeställningen togs upp som på värsta lyxhotellet och med en klunk kaffe i munnen och med en halväten macka kom kirurgen på besök, han var jättenöjd och trodde att vi kanske kunde få komma hem imorgon. Om hon klarar sig utan morfin över natten så verkar det lovande.

Lovisa kan idag öppna nästan hela sitt vänsteröga och lite av det högra, svullnaden har verkligen gått ner men den är stor fortfarande.
Lite tester och vanlig skötsel av Lovisa och under denna ljuvliga morgon kom leendet tillbaka. Det har under förmiddagen kommit både prat och skratt och vi känner igen henne mer och mer. Tommy skickade ut mig på en promenad för lite frisk luft och vi har tagit Lovisa på vagnspromenad i korridoren.

Dag 4 - morgon

Skäggiga pappa kan vi både känna och se

Avdelningen skulle stänga för tidig helg och jag fick under kvällen flytta över till korridoren brevid, handkirurgen. Inga problem, det så likadant ut och jag fick till och med toalett på rummet. Jag var så laddad att få åka hem dagen efter att jag kände knappt för att packa upp.

Kvällen var som vanligt, men framåt sen kväll kunde Lovisa inte komma till ro, hon var ledsen och att amma var inte nog. Orolig och ledsen fick vi ta Alvedonen lite tidigare, men hob verkar få så ont av det i rumpan att hon blev hysteriskt ledsen. Efter vyssande somnade hon i vagnen där hon sov till framåt 1 på natten, då var hon igång igen och de gav henne lite morfin. Trots att det gäller hennes välbefinnande så blev jag besviken, nu skulle vi inte få åka hem.

I gonattsamtalet med Rasmus på kvällen sa han att han grät lite varje kväll för att han saknade oss, och jag höll på att gå i bitar, jag längtar hem till alla mina killar.