Dag 3 - hårtvätt och egna kläder

Aaahh, det är bara bra! De goaste sköterskorna tog hand om Lovisa sent igår kväll och jag sov som en stock till halv 6 imorse när de rullade in henne till mig igen. De lossade på ögonbandaget och min lilla going tittade med en liten springa ur det svullna vänstra ögat. Vad tänker hon om detta...

Lycklig och utvilad ammade jag henne lite men hon var inte så intresserad...uähhh, så kom alt upp igen över både mig och henne, fick kalla på hjälp med att få henne ren igen. Det är inte lätt att hantera en liten med ett bandage stort som en fotboll, jag är så rädd att göra det värre för henne.

Tommy kom och han fick se henne med lilla ögonspringan öppen, för första gången sedan måndags morse kunde Lovisa se en skymt av pappa.
Nu var det dax att tvätta håret. Efter att fått morfin kontinueligt var 4:e timme var det ett framsteg att på bara en Alvedon nu ta av förbandet och tvätta håret. Jag hade fasat lite för detta, vad skulle jag få se? Var det Frankenstein? Blod och blåmärken eller vad?

Så åter igen så var det bättre och lättare än jag föreställt mig. Klart att det var läskigt, men mycket var för att jag var rädd för att hon skulle ha ont. Efter att bandaget klippts bort la de henne på rygg över en kudde och med huvet en bit över diskhon och tvättade och sköljde av. Nästan lite så att hon njöt av det.

Får vända denna senare

Får vända denna senare, också..

Får vända denna senare, den med

Sedan tvättade vi av resten av tjocka goa kroppen. Hon var så duktig. Och sedan fick hon äntligen ikläda sig något rosa istället för landstingets särk.

Hon fick vaselin och kompresser på såret för att luckra upp lite blodskorpor och sedan en lite ny näthätta. Jag sa att det ser ut som om hon är en gängmedlem, gänget i Dunsered. Dunsered Sculls! sa Tommy och då gjorde Lovisa hårdrockstecknet med högerhanden. Vi vek oss allihop av skratt.

Lite ny ögonbandage och sedan var det lite vila i sängen. Jag och Tommy tog lite lunch. Kirurgen tittade förbi och även psykologen jag träffat. Allt var som det skulle.

Mamma ville komma och träff oss under eftermiddagen så Tommy åkte hem tidigt var för hämta killarna på skolan och jag la mig för att vila.
För att Lovisas svullnad ska går ner snabbare så bör hon amma och få i sig vätska för att sedan kissa mycket, och eftersom hon varit lite för trött för det så pumpade jag ut och skulle försöka med flaskan. Det har ju varit rätt kört hemma men ny varm tuttemjölk i flaska var gotta. Hon sög i sig och rapade ljudligt efter den maten.
Nu ligger hon ändå på dropp för att det kan kollas bättre vad hon får i sig.

Mamma kom förbi med en smaskig laxmacka och hon fick klämma lite på Lovisa. Eftersom hon sett bilder på hennes svullna ansikte kom det inte som en chock hur hon ser ut, men det är ändå jobbigt. Lovisa fick ta av sig ögonkompresserna när hon var här så hon kunde kika lite på mormor, med båda ögonen.

Eftermiddagen löpte på, kontroller, blöjvägning, kaffe i automaten, TV, ringa hem. Lovisa snusar i sängen brevid mig och jag känner lättnad och glädje. Igår kväll innan jag somnade kom jag på svaret på en av alla frågor jag ställde mig innan. Svaret är: Hon är en fighter!!!

Ni skulle se motståndaren...