Så kom då den dagen, 3:e april. Första målet eller milstolpen eller iallafall en av de ödesdigra datumen vi hade i almanackan. Men det var inte så farligt.
Lite pirrig kvällen innan, men barnvakt och allt praktiskt var löst. En liten väska med kläder och Lovisas leksaker var packad och några kexchoklad ifall det skulle bli en lång väntan.
Väl inne på sjukhuset och avd 27 så möttes vi av en go sköterska som förklarade dagen: Vi skulle få träffa läkaren, narkosen, röntga Lovisa och även ett samtal med en sköterska.
Nästan med en gång fick vi prata med läkaren som förklarade hela ingreppet. Han svarade på våra frågor och vi kände oss i trygga händer. Det är sällan det behövs fler än en operation på den här typen av missbildning och Lovisas panna kommer att byggas upp på nytt med en pusselbit ur hennes egen skalle. Den kommer sedan att växa med henne. Han förklarade även att det kommer barn från hela Europa och som gör dessa ingrepp just hos dem. Trots dessa konkreta och läskiga svar på våra undringar kändes det bra, jag bröt inte ens ihop... :-)
Efter lite amning snusade Lovisa och vi fick med en gång möjlighet att ta oss ner för röntgen, fick gå före i kön. Hon vaknade till och tittade lite men somnade om så det blev snabbt taget de bilder de behövde, hon var så duktig. Av narkosen fick vi senare veta att de kallas mjölknarkos.
Sedan var det tid att prata med en av sköterskorna som med en lång erfarenhet berättade om tiden före operationen då det för oss i familjen är oerhört viktigt att sköta hygienen. Hon får under inga omständigheter vara sjuk när hon opereras då det kan bli allvarliga komplikationer i luftvägar och i såret. Vi ska bada henne 3 gånger med en speciell tvål kvällen innan och klä henne i rena kläder och rena lakan. Om hon äter mat är sista målet kl 24 och ammas kan hon göra 4 timmar innan. Tack och lov, detta lilla amningsmonster vill ju ha mat jämt... Tiden för själva operationen får vi dagarna innan och även en avstämning om att hon är helt frisk.
Efter lunch fick vi sitta och vänta ett bra tag, men tillslut fick vi gå ner till narkosen och där fick vi veta proceduren för det. Lovisa kommer att få lite lugnande och sedan får vi iklädda grönt följa med in till där de söver henne, där skiljs vi åt...de tar hand om henne...sedan följer den långa väntan...
Alla operationer tar olika lång tid, det ska sövas, sättas nålar och venkateter och detta kan ta olika lång tid beroende på barnet och sedan följer operationenen som kan variera i tid. När den är över får vi träffa läkaren som berättar hur det gått, sedan dröjer det ytterligare nån timme eller två innan hon vaknat upp och allt är under kontroll. Sedan är det 1 dygn på intensiven där vi får fri tillgång, men får inte sova över på. Så jag kommer få en hemskt ensam natt på avd 27 utan min going vid sidan.
Dagen var bra och det kändes tryggt och bra med lite ny information. Jag kände mig på något sätt stärkt och säker på att det skulle gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar