Väntan...

Nu är det en vecka kvar tills vi ska på inskrivning med röntgen. Våren är här och gör livet lättare, tur att inte det var i mörkaste kallaste november vi skulle gå igenom detta, då är ju den vanliga höstdepressionen som hemskast. Har träffat på 2 st  bara under helgen som känner någon som gjort denna operation, efter att aldrig ha hört talas om det förr så dyker de upp, de små berättelserna. Båda 2 med positiva erfarenheter och lyckliga slut. Känslan av vanmakt och otröstlig sorg har svalnat, tiden har tagit udden av det värsta. Får se om det blir bättre eller sämre efter nästa veckas heldag på Sahlgrenska.